torsdag 16 april 2009

Television


Jag kan ha varit 8, kanske 9 år.
Bekanta till familjen hade skaffat televisionsapparat, och vi hade allesammans blivit inbjudna att beskåda underverket.
Bio hade jag väl varit på någon gång, även om inte det heller hörde till vardagsnöjena.
Radio var jag väl förtrogen med, men något liknande detta hade jag mig veterligen aldrig ens hört talas om. Det här var något helt nytt.
Mitt på väggen stod den - den fantastiska televisionsapparaten. En ganska hiskelig kommod med trädörrar som nu stod öppna - blottande en svartblänkande glasruta.
Andlösa satt vi där och väntade på vad som skulle hända.
Med en min av lika delar stolthet och äganderätt knäppte vår bekant på apparaten.
Efter en stunds betänketid flimrade rutan till - och TESTBILDEN tonade fram.
Det gick ett sus genom den församlade publiken.

3 kommentarer:

Mira sa...

Farbror Arvid?

Ninna sa...

Almgrens.

Mira sa...

Aha. Kepstofs!