GOTT NYTT ÅR !önskar
Vi på Klovene
torsdag 30 december 2010
onsdag 29 december 2010
Vintertid i sommarort
Fjällbacka, tätort i Tanums kommun, Bohuslän. En av de äldsta orterna för sommarturismen på västkusten.
måndag 20 december 2010
Minne...
Motorsågen -
ett arbetsredskap
och en kärleksaffär,
en produktionsfaktor
och en källa till upphetsning.
Varje kväll:
fila på spetsarna,
justera tändningen,
kontrollera kedjan.
Sökande
den rätta tonen
på din Stradivarius.
ett arbetsredskap
och en kärleksaffär,
en produktionsfaktor
och en källa till upphetsning.
Varje kväll:
fila på spetsarna,
justera tändningen,
kontrollera kedjan.
Sökande
den rätta tonen
på din Stradivarius.
torsdag 2 december 2010
Celebert besök
De har aldrig visat sig här tidigare.Idag hade vi en flock på 10 - 12 stjärtmesar på besök vid vår uteservering.
onsdag 17 november 2010
Natthalleluja
Min enda önskan var att så fort som möjligt komma i säng. Att ligga på hotell hade jag inte råd till och jag tror inte att vandrarhemmen ännu hade trädt i funktion här i landet. Såvidt jag nu minns, så vände jag mig till en polis på gatan och bad honom rekommendera något lämpligt rum för resande, något ställe där det var rent och snyggt och där man inte riskerade att råka illa ut. Och jag fick anvisning på ett sådant. Det var en trappa upp i ett stort hus, hos en vänlig tant, som nog gjorde hvad hon kunde.
Men det fanns ett stort aber. Frälsningsarmén hade sin lokal på nedre botten, och de energiska människorna hade natthalleluja. Om de hade börjat, då jag anlände dit, så hade allt varit godt och väl, ty då hade jag kunnat gå ut och leta reda på ännu en snäll polis och kanske fått något mera idylliskt. Men de började inte förrän jag hade lagt mig och möjligen också somnat. Och det blev ett mycket energiskt halleluja den kvällen. De stackars syndarna måtte ha varit mer än vanligt hårdfrälsta. Ty där sparades sannerligen inte på ljudeffekter, som ibland kom resårerna i min enkla turistsäng att ge resonans och deltaga i den allmänna frälsningsglädjen.
Det var ett stort instrumentuppbåd, både hornmusik och strängaspel och det skånska idiomet i de gälla flickrösterna blandade sig kraftigt däri. - De höllo på till bortåt 1-tiden på natten, och jag sov verkligen inte mycket den natten...
Det verkade som ett utstuderadt hån, när sedan den snälla tanten frågade mig på morgonen, om jag sovit godt vid den ljuvliga musiken. Hon menade det, ty hon var själv frälsningssoldat.
(Jag vill här inflicka, att jag ingenting har emot frälsningsarmén och dess verksamhet. Den gör säkert mycket godt, där den passar. Men för utpumpade cykelåkares nattsömn är den inte lämplig. Då bör det säkerligen vara minst två trossbottnar emellan).
Mera kommer snart på heijkorn.blogspot.com ...
Men det fanns ett stort aber. Frälsningsarmén hade sin lokal på nedre botten, och de energiska människorna hade natthalleluja. Om de hade börjat, då jag anlände dit, så hade allt varit godt och väl, ty då hade jag kunnat gå ut och leta reda på ännu en snäll polis och kanske fått något mera idylliskt. Men de började inte förrän jag hade lagt mig och möjligen också somnat. Och det blev ett mycket energiskt halleluja den kvällen. De stackars syndarna måtte ha varit mer än vanligt hårdfrälsta. Ty där sparades sannerligen inte på ljudeffekter, som ibland kom resårerna i min enkla turistsäng att ge resonans och deltaga i den allmänna frälsningsglädjen.
Det var ett stort instrumentuppbåd, både hornmusik och strängaspel och det skånska idiomet i de gälla flickrösterna blandade sig kraftigt däri. - De höllo på till bortåt 1-tiden på natten, och jag sov verkligen inte mycket den natten...
Det verkade som ett utstuderadt hån, när sedan den snälla tanten frågade mig på morgonen, om jag sovit godt vid den ljuvliga musiken. Hon menade det, ty hon var själv frälsningssoldat.
(Jag vill här inflicka, att jag ingenting har emot frälsningsarmén och dess verksamhet. Den gör säkert mycket godt, där den passar. Men för utpumpade cykelåkares nattsömn är den inte lämplig. Då bör det säkerligen vara minst två trossbottnar emellan).
Mera kommer snart på heijkorn.blogspot.com ...
lördag 6 november 2010
Dialog
- Hej, hur mår du?
(magvärken!magvärken!magvärken!
sömnlösheten! sömnlösheten!sömnlösheten!
blåskatarren!blåskatarren!blåskatarren!
oförmågan!oförmågan!oförmågan!)
- Tack bra. Och du?
(magvärken!magvärken!magvärken!
sömnlösheten! sömnlösheten!sömnlösheten!
blåskatarren!blåskatarren!blåskatarren!
oförmågan!oförmågan!oförmågan!)
- Tack bra. Och du?
torsdag 4 november 2010
Inte ända fram - men nära...
Sonen har deltagit i kvalet till Skol-Sm i Rubiks kub.Han nådde inte riktigt ända fram, men av 113 tävlande nådde han en hedrande 34:e plats, med en medeltid på 55 sekunder. Hans personbästa ligger dock på 41 sekunder!
Grattis och bättre lycka nästa gång!
onsdag 3 november 2010
Indignationsdikt
Har ni någon gång någon anförvant klämt i
LIESEGANG FANTIMAT 150?
Maskinen är avsedd för bildprojektion.
Men ständigt på nytt blir man tagen ur tron
att man med dess hjälp kan få se sina fotos.
Det säjs att vi skulle ha tingen emot oss.
Så är det med min projektionsapparat:
den verkar besatt av ett osläckligt hat.
Så här går det till:
Diapositivbilder i pappram insättas i ställ om 20 och 20.
Ett sådant ställ införes till ett visst läge i maskinen.
Med hjälp av en särskild arm av plast införes därefter en bild i taget mellan lampan och linsen.
Meningen är att därvid en starkt förstorad bild skall komma till synes på en vit skärm som man uppställt på lämpligt avstånd från maskinen.
Stället med bilder matas sedan fram en liten bit åt gången, när man drager ut plastarmen.
Därvid är avsikten att den bild man sett skall följa med tillbaka ut till sin plats i stället, och när man åter för in plastarmen skall nästa bild synas på den vita skärmen.
Den första av bilderna brukar gå bra,
och då blir vi stolta, min hustru och ja
att visa för några församlade vänner
en självtagen bild utav Rut, som vi känner.
Men drager man sedan i armen av plast
ja, då sitter pappramen ohjälpligt fast.
Då tar man nåt avlångt, förslagsvis en penna,
och försöker försiktigt att lirka med denna
för att peta ut lilla Rut, som vi sett.
Då sitter hon kvar, fast hon sätter sej snett.
Ja, då blir man sur, och så börjar man skaka
maskinen, så armen far fram och tillbaka.
Man ser på sin hustru och känner sej dum.
Det inklämda fotot rörs inte en tum.
Man rycker i armen och inför ett annat.
Det inklämda fotot blir kvar lik förbannat,
och eftersom inte det första kom ut,
så ser man en båt genom näsan på Rut.
Det är en hel del man fått se genom åren:
Min far i en gruppbild av unglottakåren.
Tant Annas rätt bleka och grånande färg
fördjupad av Korsikas blånande berg.
Och här ser vi farfar i trädgården kratta
i seglen på fjolårets Sandhamnsregatta.
Tre frälsningssoldater som spelar gitarr
med fingrarna kliar på svärfars cigarr.
Prins Bertil i vinterpäls känner med handen
på Ulla som solar sej naken i sanden.
Och värst utav allt: ett porträtt av mej själv
förstört av ett kraftverk i Kymmene älv!
Det är ingen bra apparat,
LIESEGANG FANTIMAT.
LIESEGANG FANTIMAT 150?
Maskinen är avsedd för bildprojektion.
Men ständigt på nytt blir man tagen ur tron
att man med dess hjälp kan få se sina fotos.
Det säjs att vi skulle ha tingen emot oss.
Så är det med min projektionsapparat:
den verkar besatt av ett osläckligt hat.
Så här går det till:
Diapositivbilder i pappram insättas i ställ om 20 och 20.
Ett sådant ställ införes till ett visst läge i maskinen.
Med hjälp av en särskild arm av plast införes därefter en bild i taget mellan lampan och linsen.
Meningen är att därvid en starkt förstorad bild skall komma till synes på en vit skärm som man uppställt på lämpligt avstånd från maskinen.
Stället med bilder matas sedan fram en liten bit åt gången, när man drager ut plastarmen.
Därvid är avsikten att den bild man sett skall följa med tillbaka ut till sin plats i stället, och när man åter för in plastarmen skall nästa bild synas på den vita skärmen.
Den första av bilderna brukar gå bra,
och då blir vi stolta, min hustru och ja
att visa för några församlade vänner
en självtagen bild utav Rut, som vi känner.
Men drager man sedan i armen av plast
ja, då sitter pappramen ohjälpligt fast.
Då tar man nåt avlångt, förslagsvis en penna,
och försöker försiktigt att lirka med denna
för att peta ut lilla Rut, som vi sett.
Då sitter hon kvar, fast hon sätter sej snett.
Ja, då blir man sur, och så börjar man skaka
maskinen, så armen far fram och tillbaka.
Man ser på sin hustru och känner sej dum.
Det inklämda fotot rörs inte en tum.
Man rycker i armen och inför ett annat.
Det inklämda fotot blir kvar lik förbannat,
och eftersom inte det första kom ut,
så ser man en båt genom näsan på Rut.
Det är en hel del man fått se genom åren:
Min far i en gruppbild av unglottakåren.
Tant Annas rätt bleka och grånande färg
fördjupad av Korsikas blånande berg.
Och här ser vi farfar i trädgården kratta
i seglen på fjolårets Sandhamnsregatta.
Tre frälsningssoldater som spelar gitarr
med fingrarna kliar på svärfars cigarr.
Prins Bertil i vinterpäls känner med handen
på Ulla som solar sej naken i sanden.
Och värst utav allt: ett porträtt av mej själv
förstört av ett kraftverk i Kymmene älv!
Det är ingen bra apparat,
LIESEGANG FANTIMAT.
söndag 24 oktober 2010
Ja visst gör det ont
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ka visst gör det ont när knoppar brister
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar,
då när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ka visst gör det ont när knoppar brister
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar,
då när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
onsdag 13 oktober 2010
För 100 år sedan...
Att gräla är ohälsosamt.
En grälande människa mår aldrig bra. och hon kallas därför med rätta "grälsjuk". Det gör hennes kropp kantig, ansiktet förslappadt, ögonen insjunkna, hyn blir mörk och grof. Grälandet drager djupa linier i ansiktet, men de äro ej skönhetslinier, de riktas nedåt i stället för uppåt.
Det är en mycket ohälsosam sysselsättning att gräla. Det sätter kroppen i oordning lika visst som malarisk feber och gör körtlarna tröga i deras värksamhet, saliven tjock och seg, vid stor ilska till och med fradgande, och förvandlar lefverns afsöndringar till gallstenar. Det förorsakar förstoppning och fyller systemet med giftiga syror.
Grälandet blir slutligen en vana, så fastrotad, så envis, så mäktig, att den uttömmer de fysiska krafterna och bedöfvar de intellektuella förmögenheterna. Likt en stor, väldig kräftväxt uppsuger den näring från hela kroppen och skadliggör offret för all värkligt hälsosam sysselsättning.
En grälande människa mår aldrig bra. och hon kallas därför med rätta "grälsjuk". Det gör hennes kropp kantig, ansiktet förslappadt, ögonen insjunkna, hyn blir mörk och grof. Grälandet drager djupa linier i ansiktet, men de äro ej skönhetslinier, de riktas nedåt i stället för uppåt.
Det är en mycket ohälsosam sysselsättning att gräla. Det sätter kroppen i oordning lika visst som malarisk feber och gör körtlarna tröga i deras värksamhet, saliven tjock och seg, vid stor ilska till och med fradgande, och förvandlar lefverns afsöndringar till gallstenar. Det förorsakar förstoppning och fyller systemet med giftiga syror.
Grälandet blir slutligen en vana, så fastrotad, så envis, så mäktig, att den uttömmer de fysiska krafterna och bedöfvar de intellektuella förmögenheterna. Likt en stor, väldig kräftväxt uppsuger den näring från hela kroppen och skadliggör offret för all värkligt hälsosam sysselsättning.
torsdag 30 september 2010
Nypremiär
Fyra timmar kvar till nypremiären på Gökboet.
Utan H. som ligger hemma med lunginflammation.
Vi får spela för honom i kväll - och hålla tummarna för S. som hoppar in.
Utan H. som ligger hemma med lunginflammation.
Vi får spela för honom i kväll - och hålla tummarna för S. som hoppar in.
torsdag 9 september 2010
Hjärtevärmare
På Shetlandsöarna och Färöarna, i Skottland och i Skandinavien har man länge burit sjalar, förr som värmande ytterplagg. På Bornholm kallades de för hjärtevärmare. Snibbarna lades i kors över bröstet och knöts ihop på ryggen med en tvinnad yllesnodd.
lördag 4 september 2010
Minnesbilden
Utanför Veckholms kyrka i Uppland står denna märkliga skapelse.Klockstapeln med sina fyra solur uppfördes 1668 på bekostnad av Magnus Gabriel de la Gardie.
söndag 22 augusti 2010
Gustaf Fröding 150 år
Gustaf Fröding, svensk författare och poet, född 22 augusti 1860 på Alsters Herrgård utanför Karlstad. Död de 8 februari 1911.
Dumt folk
Å gubevars för dumt folk!
Att en annan, som inga lärdom har, int allti ä som en ska, d´ä inga unner, men når di, som ska var för mer, int ä klar i bokstaveringskonsta en gang, d´ä lett.
Te äxämpel dä va en söndassmöra, som ja jeck å spankler på landsvägen. Da kommer de en harrkär gånass mä glasyger för yga å smal å vesen va´n tocken som tocker ä.
"Gudagen, min goda man"sa´n. "Vet han, vart ja ska gå för te komma te prästgårn", töckte´n.
"Håja, nock vet ja dä", sa ja. "Dä inga konst te komm dit. När han ha gått ett litt stöck länger, kommer han te en väg te vänster, men den ska´n int gå, utta bar fortsätt tess han kommer te näst vägskel, där de tar å te höger, där ska´n gå"
"Må se", sa harrkärsillänne å såg fundersam ut änna som då int skull var klar grejer. "Mä se, inte te vänster, men te höger. Nå vidare da."
"Jo, når´n da ha gått ett stöck te, så kommer´n te e å, å i åa ä e ö."
"Vasa", sa´n.
"Å i åa ä e ö", sa ja.
"Men va i all ti ä dä ni säjer, a,o?" sa´n
"D´ä e å, vett ja" skrek ja, för ja blev rasen. "å i åa ä e ö, hörer han lite, d´ä e å, å i åa ä e ö."
" A, o, ö", sa´n å dämmä geckén.
Jo, den va noe te dum den.
Att en annan, som inga lärdom har, int allti ä som en ska, d´ä inga unner, men når di, som ska var för mer, int ä klar i bokstaveringskonsta en gang, d´ä lett.
Te äxämpel dä va en söndassmöra, som ja jeck å spankler på landsvägen. Da kommer de en harrkär gånass mä glasyger för yga å smal å vesen va´n tocken som tocker ä.
"Gudagen, min goda man"sa´n. "Vet han, vart ja ska gå för te komma te prästgårn", töckte´n.
"Håja, nock vet ja dä", sa ja. "Dä inga konst te komm dit. När han ha gått ett litt stöck länger, kommer han te en väg te vänster, men den ska´n int gå, utta bar fortsätt tess han kommer te näst vägskel, där de tar å te höger, där ska´n gå"
"Må se", sa harrkärsillänne å såg fundersam ut änna som då int skull var klar grejer. "Mä se, inte te vänster, men te höger. Nå vidare da."
"Jo, når´n da ha gått ett stöck te, så kommer´n te e å, å i åa ä e ö."
"Vasa", sa´n.
"Å i åa ä e ö", sa ja.
"Men va i all ti ä dä ni säjer, a,o?" sa´n
"D´ä e å, vett ja" skrek ja, för ja blev rasen. "å i åa ä e ö, hörer han lite, d´ä e å, å i åa ä e ö."
" A, o, ö", sa´n å dämmä geckén.
Jo, den va noe te dum den.
måndag 2 augusti 2010
Nu öppnar nattglim sin krona
Nu öppnar nattglim sin krona
i åkrarnas yviga korn,
och älgtjuren söker den hona
han vann med sitt stridbara horn,
nu teckna slåtterblomma
och glimtande ögontröst
den skymningsväg jag vill komma
som förr till min älskades bröst.
Högt ropar knarren, min sträva
men eldiga näktergal,
och månjungfrun tömmer sin stäva
i purpurn från dagens pokal.
Jag stiger mot vreten, som rundar
behagligt sin slumrande barm.
Då kommer ur dalar och lundar
min älskade lidelsevarm.
På hösläden lägret jag reder
av jungfru Marie halm.
Där vill jag hos dig sjunka neder
i hässjornas ångande kvalm -
en jordson, stark och härdig
fast ljuvligt berusad och matt,
din rika kärlek värdig,
mörkögda augustinatt.
i åkrarnas yviga korn,
och älgtjuren söker den hona
han vann med sitt stridbara horn,
nu teckna slåtterblomma
och glimtande ögontröst
den skymningsväg jag vill komma
som förr till min älskades bröst.
Högt ropar knarren, min sträva
men eldiga näktergal,
och månjungfrun tömmer sin stäva
i purpurn från dagens pokal.
Jag stiger mot vreten, som rundar
behagligt sin slumrande barm.
Då kommer ur dalar och lundar
min älskade lidelsevarm.
På hösläden lägret jag reder
av jungfru Marie halm.
Där vill jag hos dig sjunka neder
i hässjornas ångande kvalm -
en jordson, stark och härdig
fast ljuvligt berusad och matt,
din rika kärlek värdig,
mörkögda augustinatt.
lördag 31 juli 2010
tisdag 8 juni 2010
Pest eller kolera...
Jag är inte säker, och jag hoppas att jag har fel, men jag misstänker att minsta hästen har drabbats av ett fånganfall. Fång är en lurig sjukdom, vars främsta symptom, åtminstone i början, är smärta i hovarna. Hon verkade öm i fötterna häromdagen, och nu har hon stått inne i två dagar. Om det är så illa som jag tror, kan den lilla hästen vara dömd till ett liv i grushage, utan ett grässtrå.
Är det ett liv för en häst vars största glädje är att ÄTA?
Är det ett liv för en häst vars största glädje är att ÄTA?
tisdag 25 maj 2010
Än lever Åsa-Nisse...
I dagarna spelas Åsa-Nisse 21 in i trakterna av Trollhättan.
Med Kjell Bergqvist som Åsa-Nisse och Ann Petrén som Eulalia.
Och H. som statist...
Med Kjell Bergqvist som Åsa-Nisse och Ann Petrén som Eulalia.
Och H. som statist...
lördag 8 maj 2010
Jag ville måla..
Jag ville måla
blommor,
men svart
var enda färgen
som fanns kvar.
Inte kan väl blommor
vara svarta?
blommor,
men svart
var enda färgen
som fanns kvar.
Inte kan väl blommor
vara svarta?
tisdag 27 april 2010
Recension
Studio 32 har haft premiär på sin bearbetning av klassikern Gökboet.
Ordet mäktigt tränger sig fram när det gäller studio 32:s pjäsval för vuxengruppen i vår.
Gökboet är i sanning mäktigt, en sinnrikt mångbottnad historia där man som åskådare ständigt behöver vara på sin vakt för att släppa in nyanserna och undvika svartvita synfält. Till det behöver man regissörens och skådespelarnas lyhörda hjälp. Den aktuella debatten har beledsagat vårens arbete men studion vill inte göra en debattpjäs.
Roger Janerfors har gjort en intelligent bearbetning i överföringen till en kvinnoklinik med manliga övergrepp.
(Ur Bohusläningen/Marita Adamsson)
Läs mer på MirasMirakel!
Ordet mäktigt tränger sig fram när det gäller studio 32:s pjäsval för vuxengruppen i vår.
Gökboet är i sanning mäktigt, en sinnrikt mångbottnad historia där man som åskådare ständigt behöver vara på sin vakt för att släppa in nyanserna och undvika svartvita synfält. Till det behöver man regissörens och skådespelarnas lyhörda hjälp. Den aktuella debatten har beledsagat vårens arbete men studion vill inte göra en debattpjäs.
Roger Janerfors har gjort en intelligent bearbetning i överföringen till en kvinnoklinik med manliga övergrepp.
(Ur Bohusläningen/Marita Adamsson)
Läs mer på MirasMirakel!
lördag 17 april 2010
I väntan på...
PREMIÄREN
får allt annat ligga nere.
Genrep i morgon, premiär på tisdag, då blir det inte tid över till annat.
Själv hör jag till den (o)lyckliga (?) skara som inte har rampfeber, men nog kan nerverna dallra i alla fall. H och G har ont i halsen (det hör också till).
Återkommer om en vecka när allt är över...
får allt annat ligga nere.
Genrep i morgon, premiär på tisdag, då blir det inte tid över till annat.
Själv hör jag till den (o)lyckliga (?) skara som inte har rampfeber, men nog kan nerverna dallra i alla fall. H och G har ont i halsen (det hör också till).
Återkommer om en vecka när allt är över...
fredag 9 april 2010
tisdag 23 mars 2010
Min sorti från Staf...
Jag gjorde en något egendomlig sorti från Staf.
Då jag reste därifrån, var det fröken H som körde mig ner till Valla station. Hon körde som vanligt i sin höga dogcart. Då vi närmade oss Valla, hade vi att passera en stor djup vallgrav. över hvilken ledde en bro, som just då höll på att byggas om. Man hade kört fram en hel mängd stora, huggna brostenar, som lågo på ömse sidor om vägen, innan man kom fram till själva bron.
Då hästen närmade sig dessa stenar, blev han orolig och ville inte gå fram. Jag klev då av och tog hästen vid tygeln, ledande honom förbi de otrevliga stenarna. Då vi kommo fram till bron, satte jag mig upp i åkdonet igen. Men just som fröken H manade på hästen igen, började denne i stället stryka baklänges, och då han fick ett litet rapp av piskan reste han sig först på bakbenen och satte så iväg med ett väldigt ryck så att kärran knöt sig, och vi kastades med en väldig törn mot broräcket.
Kärran stjälpte och blev hängande över räcket. Och både fröken H och jag kastades ur och föllo ner i den djupa vallgraven. Tre, fyra meter. I graven var dessbättre inte så mycket vatten, utan mest lös blålera och gyttja. Så vi föllo tämligen mjukt. Jag hamnade midt på fröken H, som blev nerpressad i gyttjan. Och som hon också var lite fyllig och mjuk, så tog jag ingen nämnvärd skada . Men bägge två blevo vi alldeles våta och insmetade med blålera. Fullkomligt gyttjebad alltså! Min tunga resväska hamnade ovanpå mig och det var mindre behagligt.
Hästen fick ena skakeln under magen och mellan benen och hoppade jämfota i sina försök att göra sig fri. Men kärran satt fast i broräcket och seltygen höllo, så hästen kom ingenstans. Dessbättre blev det inget större fel på kärran än att bottnen på vagnskorgen sprack. Vi kunde köra hem igen. Ty inte kunde jag resa till Stockholm så nergyttjad som jag var.
Fröken H var det synd om. Hon såg mest ut som en lerskulptur. Och nog fick hon en stortvätt att ta hand om!
Trots olyckstillbudet bara skrattade dom åt oss i Staf. Och fröken H.s rykte som skicklig körsven fick en liten knäck.
Dagen därpå åkte nämndeman A ner med mig till Valla station. Utan gravallvarliga händelser. Slutet godt, allting godt!
Då jag reste därifrån, var det fröken H som körde mig ner till Valla station. Hon körde som vanligt i sin höga dogcart. Då vi närmade oss Valla, hade vi att passera en stor djup vallgrav. över hvilken ledde en bro, som just då höll på att byggas om. Man hade kört fram en hel mängd stora, huggna brostenar, som lågo på ömse sidor om vägen, innan man kom fram till själva bron.
Då hästen närmade sig dessa stenar, blev han orolig och ville inte gå fram. Jag klev då av och tog hästen vid tygeln, ledande honom förbi de otrevliga stenarna. Då vi kommo fram till bron, satte jag mig upp i åkdonet igen. Men just som fröken H manade på hästen igen, började denne i stället stryka baklänges, och då han fick ett litet rapp av piskan reste han sig först på bakbenen och satte så iväg med ett väldigt ryck så att kärran knöt sig, och vi kastades med en väldig törn mot broräcket.
Kärran stjälpte och blev hängande över räcket. Och både fröken H och jag kastades ur och föllo ner i den djupa vallgraven. Tre, fyra meter. I graven var dessbättre inte så mycket vatten, utan mest lös blålera och gyttja. Så vi föllo tämligen mjukt. Jag hamnade midt på fröken H, som blev nerpressad i gyttjan. Och som hon också var lite fyllig och mjuk, så tog jag ingen nämnvärd skada . Men bägge två blevo vi alldeles våta och insmetade med blålera. Fullkomligt gyttjebad alltså! Min tunga resväska hamnade ovanpå mig och det var mindre behagligt.
Hästen fick ena skakeln under magen och mellan benen och hoppade jämfota i sina försök att göra sig fri. Men kärran satt fast i broräcket och seltygen höllo, så hästen kom ingenstans. Dessbättre blev det inget större fel på kärran än att bottnen på vagnskorgen sprack. Vi kunde köra hem igen. Ty inte kunde jag resa till Stockholm så nergyttjad som jag var.
Fröken H var det synd om. Hon såg mest ut som en lerskulptur. Och nog fick hon en stortvätt att ta hand om!
Trots olyckstillbudet bara skrattade dom åt oss i Staf. Och fröken H.s rykte som skicklig körsven fick en liten knäck.
Dagen därpå åkte nämndeman A ner med mig till Valla station. Utan gravallvarliga händelser. Slutet godt, allting godt!
söndag 21 mars 2010
Hätila ragulpr
- Kan du läsa Puh, frågade Ugglan en aning ängsligt. Det sitter några anslag om knackning och ringning på min ytterdörr, som Christoffer Robin har skrivit. Kan du läsa dem?
- Christoffer Robin har talat om, vad det står, och då kan jag.
- Om jag säger dig, vad det står här, så kan du nog läsa det.
Och så skrev Ugglan, och detta är vad han skrev:
HÄTILA RAGULPR PÅ FÅTSKLIABEN.
Puh såg på med beundran i blicken.
- Jag skriver rätt och slätt "Hjärtliga gratulationer" sa Ugglan likgiltigt.
- Det ser långt och fint ut, sa Puh högeligen imponerad.
- Nåja, för att vara exakt har jag skrivit så här: "Hjärtliga gratulationer och lyckönskningar från Puh!" Det är ju självklart, att det går åt en hel del blyerts att skriva något så långt.
- Ja, det är klart, sa Puh
- Christoffer Robin har talat om, vad det står, och då kan jag.
- Om jag säger dig, vad det står här, så kan du nog läsa det.
Och så skrev Ugglan, och detta är vad han skrev:
HÄTILA RAGULPR PÅ FÅTSKLIABEN.
Puh såg på med beundran i blicken.
- Jag skriver rätt och slätt "Hjärtliga gratulationer" sa Ugglan likgiltigt.
- Det ser långt och fint ut, sa Puh högeligen imponerad.
- Nåja, för att vara exakt har jag skrivit så här: "Hjärtliga gratulationer och lyckönskningar från Puh!" Det är ju självklart, att det går åt en hel del blyerts att skriva något så långt.
- Ja, det är klart, sa Puh
söndag 7 mars 2010
Reklam
Gökboet
I ett dagrum på en psykiatrisk avdelning någonstans i Västra Götaland utspelar sig en elektrifierad kraftmätning mellan de maktlösa hjälpbehövande patienterna och de professionella hjälparna, med sina effektiva metoder och med sin gränslösa välvilja att ge bot och bättring. Allt sätts på sin spets och vänds upp och ner, när en ny patient anländer till avdelningen, med en mycket intressant kortlek i bakfickan...
Regi: Roger Janerfors
Premiär: tisdag 20 april, spelas därefter den 21, 22, 23 & 24 april.
Större delen av familjen kommer att delta...
I ett dagrum på en psykiatrisk avdelning någonstans i Västra Götaland utspelar sig en elektrifierad kraftmätning mellan de maktlösa hjälpbehövande patienterna och de professionella hjälparna, med sina effektiva metoder och med sin gränslösa välvilja att ge bot och bättring. Allt sätts på sin spets och vänds upp och ner, när en ny patient anländer till avdelningen, med en mycket intressant kortlek i bakfickan...
Regi: Roger Janerfors
Premiär: tisdag 20 april, spelas därefter den 21, 22, 23 & 24 april.
Större delen av familjen kommer att delta...
torsdag 4 mars 2010
Klovene webkamera 4 mars 2010
- 7. Växlande molnighet.Solens uppgång: 06.29
Solens nedgång: 17.50
Låg sannolikhet för åska.
Månens fas: 77 % belyst
tisdag 2 mars 2010
söndag 28 februari 2010
onsdag 24 februari 2010
Nu kommer stereo...
Med 1960 går grammofonmusiken i vårt land bokstavligen in i nya spår. Stereofonin har fått sitt definitiva genombrott inom grammofon- och skivtillverkningen, och från och med i år kommer Stereoljudet att dominera musikåtergivningen på grammofon.
Det stereofoniska ljudet med dess "närvarokänsla" och intensitet kan inte beskrivas - det måste höras. Gör därför Er själv tjänsten att lyssna till en Stereo-demonstration. Stereo-grammofoner och Stereo-skivor finns nu i rikt urval, och Ni skall även upptäcka att vanliga, icke-stereofoniska skivor får en helt ny klangskönhet på en Stereo-grammofon.
(Text ur en annons från Stereo-kommittén, 23 februari 1960)
Det stereofoniska ljudet med dess "närvarokänsla" och intensitet kan inte beskrivas - det måste höras. Gör därför Er själv tjänsten att lyssna till en Stereo-demonstration. Stereo-grammofoner och Stereo-skivor finns nu i rikt urval, och Ni skall även upptäcka att vanliga, icke-stereofoniska skivor får en helt ny klangskönhet på en Stereo-grammofon.
(Text ur en annons från Stereo-kommittén, 23 februari 1960)
tisdag 23 februari 2010
Klovene webkamera 23 februari 2010
-9. Halvklart.
Solens uppgång : 7.23
Solens nedgång: 17.29
Låg sannolikhet för åska.
Månens fas: 71% belyst
söndag 21 februari 2010
En liten ljusglimt trots allt
- Det snöar alltjämt, sa I-or dystert.
- Ja, det gör det.
- Och är kallt.
- Är det?
- Ja, sa I-or. Men ur som helst, sa han och ljusnade en smula, har vi inte haft nån jordbävning på sista tiden.
- Ja, det gör det.
- Och är kallt.
- Är det?
- Ja, sa I-or. Men ur som helst, sa han och ljusnade en smula, har vi inte haft nån jordbävning på sista tiden.
torsdag 18 februari 2010
onsdag 17 februari 2010
För 75 år sedan...
Det nya Dinglemäjeriet började igår sin verksamhet. Ännu återstod visserligen åtskilligt inredningsarbete och snickare, målare och elektriker jobbade för fullt, vadan allt inom den allra närmaste tiden torde vara fullt färdigt. De många maskinerna hade emellertid inmonterats, ångan kom hjul och remskivor att snurra och motorn pumpade vatten ur den berömda Dinglekällan. Mäjeriet var redo att ta emot den väntade mjölktillströmningen. Fyra man arbeta på mäjeriet utom de chaufförer, som åtagit sig att transportera in mjölken utifrån landet.
(16 februari 1935)
(16 februari 1935)
Klovene webkamera
... återkommer när jag fått tillbaka mitt bildbehandlingsprogram.
För kännedom kan dock meddelas att solen idag gick upp kl 07.39
och gick ner för fem minuter sedan, kl. 17.14.
För kännedom kan dock meddelas att solen idag gick upp kl 07.39
och gick ner för fem minuter sedan, kl. 17.14.
tisdag 9 februari 2010
Snön vräker ner
Snön vräker ner
(tiddelipom)
alltmer ju mer
(tiddelipom)
alltmer ju mer
(tiddelipom)
det snöar.
Och nästa vår
(tiddelipom)
om bra det går
(tiddelipom)
i mina tår
(tiddelipom)
det töar.
(tiddelipom)
alltmer ju mer
(tiddelipom)
alltmer ju mer
(tiddelipom)
det snöar.
Och nästa vår
(tiddelipom)
om bra det går
(tiddelipom)
i mina tår
(tiddelipom)
det töar.
måndag 8 februari 2010
Klovene Webkamera 8 februari 2010
Mulet. -3.
Solens uppgång: 8.02
Solens nedgång 16.52
Låg sannolikhet för åska.
fredag 5 februari 2010
torsdag 14 januari 2010
Fruset, del 3 - Generationsskifte
Liket har burits ut
Den nya värmepumpen på väg in.
Och vi har värme igen!!!
lördag 9 januari 2010
Fruset...
På trettondagen, drog vår gamla värmepump sin sista suck och la sig stilla ner och dog. Den var 25 år gammal, första generationens jordvärme, så det var inte direkt oväntat. Fast döden kommer väl alltid olägligt, inte minst om det gäller gamla värmepumpar. Med -25 grader ute, så hade man ju önskat att den kunde valt ett annat tillfälle. Men nu är det som det är, och ingen lösning finns förrän på andra sidan helgen. Under tiden blir det allt kallare inomhus, och även vi blir allt frusnare allteftersom tiden går. Just nu är det -20 utomhus och +11 inomhus. Trots kakelugn.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)