Den skinnsjuke greven

"Översättning från danskan"

Det var i byn Köpenhamn. Fastän man blott var i början av juni, hade hösten redan börjat på landet, ty heden var mycket stor. Ute på Köpenhamns redd syntes en och annan måg simma på vattnets överflata. I Sundet var vädret ej så klart, och de längst ut liggande damskeppen voro inhyllade i taket, så att knappt syntes.

På en av byns gator kom en ung man, ledigt svängande en stock mellan fingrarna. Ove Rasmussen var visserligen klädd i fattigmans frack, men var dock ryss vid universitetet och för övrigt på grund av sina kunskaper en danad ung man.

Han styrde sina steg till greve Aftenstiernes palats, där det var stor bal. Den unge mannen, som var informator åt grevens dräng, var även inbjuden. Dansen höll just på, och lätta som dyngflugor svävade pigorna omkring, förda av ståtliga herrar, klädda i eleganta kjolar.

Ove blev emellertid ej glad vid att se de dansande. Och han hade heller ingen orsak. En oblid skepnad vilade över honom, och han kände sig ensam och uteslutad.

Han gick till en krog, där en eldgammal domestik stod med en tebacke. Ove tog en kopp.
- Behagar ni flöte till teet? frågade domestiken

Ove skakade nekande på huvudet och ställde sig vid den stora kaminen, där stenkulorna brunno.

Dansen fortfor alltjämt, och mellan danserna serverades till damerna den läckraste is samt olika slags sylttyg.

Ove deltog ej i dansen. Han såg ut att lida av kedja. Då nalkades den undersköna grevinnan Tilde. Hon var med anledning av dödsfall i familjen klädd i en sorts klänning. Ove och grevinnan satte sig på ett avsides beläget städ, och medan Tilde såg ner på sitt koketta lilla fottyg, viskade Ove passionerat:
- Var förlåter du mig så här i min ensamhet?
Grevinnan såg spottande upp på honom, och han fortsatte:
- Du kommer att böta på den stora mangel du har...

Han hann icke längre, ty greven, en man med slemmig uppsyn, känd för sin stora skinnsjuka, steg hastigt fram till dem. Grevinnan hoppade till som stucken av en slang.

- Min herre, vi mötas med våra sekundanter i morgon.

Följande morgon gick Ove in till en iskrämare för att köpa sig ett vapen. Med högburet huvud och sin karda i hand infann han sig vid duellen.

Striden blev kort. Och en halvtimme eferåt hittades Ove Rasmussen liggande död i zoologiska havet.