söndag 14 december 2008

Morfars memoarer



Det här med morfars memoarer har blivit så stort, så min syster och jag har beslutat att familjen Heijkorn ska få en alldeles egen blogg.


Bloggen finns nu, och du når den via adressen http://heijkorn.blogspot.com/


Alla länkar i inlägget nedan går till den nya bloggen.

På Fjällgatan

Morfar skrev memoarer. Dels gjorde han samtida anteckningar från sina resor och vandringar, dels satt han på gamla dar, i början av 50-talet, och såg tillbaka, bland annat på sin barndom.

På Fjällgatan
Om utsikten över Stockholms Ström, gamla kåkar på Söder, positivhalare och trevliga raviner.

Upptäcktsfärder
Om Barnängen, Nackanäs och Stockholms vildmarker.

Dihlströmmarna
Om filantropiska inrättningar, makadam, trashanksgubbar, trångboddhet och 150 omgångar våta paltor.

Francesca och Tusenkonstnären
Om svartmuskiga sprattelgubbar, gatumusikanter och lazzaronernas soliga land.

Båtarna vid Stadsgården
Om stenkolsrök, fullriggarbesök, nedisad rigg och Finnboda slip.

Promenader i staden
Om Blinde gubben, norsfiskare med håvar, hängpilar på Helgeandsholmen och Farbror Bouvin på slottet.

Södra varvet och Beckholmen
Om modellbåten och övermaskinist Fagerberg, skärgårdsbåtar i vinterkvarter, Beckholmens torrdockor och klutar på tork.

Djurgården
Om tingeltangelnöjen, båtliv på Värtan, roddarmadammer, utsikten från Blockhusudden och Mors 90-årsdag.

Men låtom oss återvända till 1800-talets Fjällgata
Om Albert Engström och Bobbans broders sonsöner, SkREbbaREn i Renstiernasbacken, skrapnos och gasljus.

Stadsgården och Söderbergs trappor
Om att åka vändskiva, hamnsjåarnas kallbadhus, spigg med kork, stora träd och härlig grönska.

Grevinnan i förgyllda hönsburen
Om Dukkedurram, gumman med karamellståndet, kåkarna på Fjällgatan, skrikblåsor och italienare.

Palatset på Fjällgatan
Om Sophie Adlersparre i det höga, smala huset, murgrönsomslingrade fönster och Selma Lagerlöf.

Högbergsgatan och Häckelfjällsgränd
Om Richard Isberg, Katarina bergsgränd och hur Häckelfjällsgränd blev återvändsgata.

Om minnen
Om livsåskådningar, dåligt komihåg, Anna i mjölkaffären, hur jag hamnade i elementarskola för flickor och kryssaren Baltimore.

fredag 12 december 2008

Skrivarstuga

Våra skrivarstugor brukar gå till på följande sätt:
Vi är en grupp på ca 5 - 10 personer som träffas och skriver tillsammans. En av oss brukar bestämma ett ämne som vi får reda på när vi kommer dit. Nästa sak som händer är att ett väldigt stönande och suckande bryter ut - fy så svårt - det kan jag aldrig skriva om.
Det konstiga är att alla lyckas åstadkomma något i alla fall. Inga litterära mästerverk kanske - men ändå - det går!

Vad gör man t ex när man kommer och får ordet TRAPPA kastat i ansiktet.
Tja, så här kanske:

Längst ner i trappan, närmast källardörren hade han funnit ett krypin, där han kunde sova om nätterna. Dit smög han varje kväll, sedan husets alla hyresgäster dragit sig tillbaka bakom sina stängda dörrar.

Det hade varit hans hem de senaste veckorna. Han var medveten om att han närsomhelst kunde bli upptäckt och utkörd, eller, kanske ännu värre, bli anmäld för polisen och gripen.

De sista åren var trappuppgångar det enda han sett av stadens hus. Han hade glömt hur det var att ha en bostad.

Men stadens trappor kände han väl. Han visste precis vart han kunde ta vägen, och den trappa han just nu bebodde var en av de bättre. Men han visste också att han aldrig kunde stanna någon längre tid någonstans. Förr eller senare skulle han bli upptäckt, och han brukade alltid försöka flytta dessförinnan.

Det blev en vana att leva på det viset också, och han förstod att han skulle få svårt att anpassa sig sig den dag det inte längre gick att hitta någon trappa att bo i.

Men nu närmade sig vintern, och ibland kunde han nästan längta efter att han skulle åka fast. Det var en ny känsla för honom. Kanske höll han på att bli för gammal för det här livet. Kanske skulle detta bli hans sista trappa.