Nu är våren äntligen på väg, trots att det blåser kallt.
lördag 27 april 2013
Horisontlinje, 2
26/4 2013
Torn nummer fyra på väg.
När det väl sticker upp över skogskanten går det snabbt.
fredag 19 april 2013
Horisontlinje
Något håller på att hända på berget på andra sidan dalen.
Det högsta (närmaste) tornet har vuxit upp på bara några dagar.
Uppdatering följer.
fredag 12 april 2013
Fiske
Fisket var ett av hans stora intressen. Det var många gånger familjen fick sitta vid bilen och vänta medan han tog spöet och gav sig av ensam för att pröva fiskelyckan.
Mest minns jag dock de gånger jag fick förtroendet att ro ekan medan han la nät. (Abborren lades i röken så fort vi kom hem och var en delikatess...) En och annan mört fastnade också i nätets maskor, och blev till en läcker måltid för katten som satt och väntade på bryggan när vi kom hem. Hon visste mycket väl vad som väntade när vi kom i land! Denna delikatess avnjöts naturell. Det där med rökning var helt onödigt för hennes del.
Men det som jag minns bäst av allt, var när han fiskade på västkusten. Också där skedde fisket med nät (eller ska man kanske säga garn, när man befinner sig på västkusten?) Där var det ju torsk som gällde. (Jodå, katten fick sin beskärda del av torsken också) Om vi var med - och det hände - kunde någon av oss få sköta motorn medan han satte igång att rensa fisken. En hel flock måsar följde båten vid dessa tillfällen - de visste ju att något gott vankades.
Jag minns som vore det igår, hur han tog torsken, och med ett raskt snitt skar av huvudet, som han med en snärt förpassade till måsarna. Resten av inkråmet togs ur - och kastades till måsarna.
Den nu färdigrensade torsken sköljdes av utanför båten - innan han med ett elegant kast hivade iväg den till måsarna! Det gick av bara farten, och väckte allmän munterhet.
Denna fiskehistoria berättades allt som oftast vid väl valda tillfällen. Konstigt nog fann han den aldrig lika roande som resten av familjen.
Mest minns jag dock de gånger jag fick förtroendet att ro ekan medan han la nät. (Abborren lades i röken så fort vi kom hem och var en delikatess...) En och annan mört fastnade också i nätets maskor, och blev till en läcker måltid för katten som satt och väntade på bryggan när vi kom hem. Hon visste mycket väl vad som väntade när vi kom i land! Denna delikatess avnjöts naturell. Det där med rökning var helt onödigt för hennes del.
Men det som jag minns bäst av allt, var när han fiskade på västkusten. Också där skedde fisket med nät (eller ska man kanske säga garn, när man befinner sig på västkusten?) Där var det ju torsk som gällde. (Jodå, katten fick sin beskärda del av torsken också) Om vi var med - och det hände - kunde någon av oss få sköta motorn medan han satte igång att rensa fisken. En hel flock måsar följde båten vid dessa tillfällen - de visste ju att något gott vankades.
Jag minns som vore det igår, hur han tog torsken, och med ett raskt snitt skar av huvudet, som han med en snärt förpassade till måsarna. Resten av inkråmet togs ur - och kastades till måsarna.
Den nu färdigrensade torsken sköljdes av utanför båten - innan han med ett elegant kast hivade iväg den till måsarna! Det gick av bara farten, och väckte allmän munterhet.
Denna fiskehistoria berättades allt som oftast vid väl valda tillfällen. Konstigt nog fann han den aldrig lika roande som resten av familjen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)