Hällen ligger alldeles i åkerkanten, och nu, framemot skymningen står granskogen svart i bakgrunden. Det regnar lite lätt, men trots det, och trots att det är närmare en kilometer att gå genom skogen, har ett hundratal personer samlats.
Ristningarna får liv i facklornas fladdrande sken. Skeppen seglar vidare på sin 3000-åriga resa ut i evigheten. En flöjt tonar ut i stillheten och ett rådjur skäller hest till svar från skogsbrynet.. Ur dunklet lösgör sig en kvinnogestalt. Hon dansar barfota på den regnvåta hällen.
Finns hon där på riktigt, eller är hon bara en illusion, framsprungen ur regnet och skuggan?
Har hon kanske stigit ur själva hällen, manad av flöjtspelarens toner och det fladdrande eldskenet?
När augustinattens mörker sänker sig över skogen tystnar musiken och danserskan faller ihop på hällen.
Stilla, förtrollade går vi genom skogen i sensommarnatten. Endast regnets prasslande i träden bryter tystnaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar