Närmare än så behöver jag inte gå. Där ser jag henne, tornfalkshonan, som sitter och spejar ut över sitt revir. Hanen är inte långt borta, han brukar sitta i oxeln på andra sidan hästhagen och kalla på henne. Går jag längre än 10 steg från min dörr, då stör jag henne och hon lämnar holken.
Klicka gärna på bilden - hon är vacker!
5 kommentarer:
Hon är verkligen häftig! Och inte har hon väl jagat bort svalorna heller, som jag var rädd för. Tänk att ha något sådant 10 steg från sin ytterdörr!!!
Jo, det är så kul att dom har kommit tillbaka, och svalorna bryr sej inte alls om att falkarna är här. Dom enda vi har märkt reagerade i början var skatorna.
Skatorna reagerar väl på allting...
Oj, säger jag också...det var värst vad du har bredvid dörren!! Så fin hon är, och så intressant att se den förlängda boholken.
Det var en ornitologisk förening som kom hem till oss för en 6 - 7 år sedan och frågade om dom fick sätta upp en tornfalksholk. Den stod tom i flera år. För två år sedan kom det ett falkpar och rekognocerade. Då passade det inte, men förra året häckade dom för första gången. Och nu har dom återkommit. Det är verkligen spännande att kunna följa dom på så nära håll!
Skicka en kommentar