onsdag 13 oktober 2010

För 100 år sedan...

Att gräla är ohälsosamt.
En grälande människa mår aldrig bra. och hon kallas därför med rätta "grälsjuk". Det gör hennes kropp kantig, ansiktet förslappadt, ögonen insjunkna, hyn blir mörk och grof. Grälandet drager djupa linier i ansiktet, men de äro ej skönhetslinier, de riktas nedåt i stället för uppåt.
Det är en mycket ohälsosam sysselsättning att gräla. Det sätter kroppen i oordning lika visst som malarisk feber och gör körtlarna tröga i deras värksamhet, saliven tjock och seg, vid stor ilska till och med fradgande, och förvandlar lefverns afsöndringar till gallstenar. Det förorsakar förstoppning och fyller systemet med giftiga syror.
Grälandet blir slutligen en vana, så fastrotad, så envis, så mäktig, att den uttömmer de fysiska krafterna och bedöfvar de intellektuella förmögenheterna. Likt en stor, väldig kräftväxt uppsuger den näring från hela kroppen och skadliggör offret för all värkligt hälsosam sysselsättning.

5 kommentarer:

Mira sa...

Åh, hua! Fast ett litet uppfriskande gräl måste man få ha då och då, utan att körtlarna blir sura och saliven tjock. Eller hur det nu var... Det är så trevligt att försonas...

Ninna sa...

Gruff!

billan sa...

Tur att vi lever nu och inte då för 100 år sedan...Det är fullt tillräckligt med solrynkorna jag har i ansiktet, behöver inga djupa linier som riktas neråt i ansiktet.....
Må så gott!

Christina sa...

Jag sitter här och ler :-)
Vilken förträfflig beskrivning av grälsjuka!
Var har du hittat texten?

Christina sa...

Nu har jag förresten lagt till dig i min länklista, förstår inte varför det inte har blivit gjort tidigare?