Min sorti från Staf...

Jag gjorde en något egendomlig sorti från Staf.
Då jag reste därifrån, var det fröken H som körde mig ner till Valla station. Hon körde som vanligt i sin höga dogcart. Då vi närmade oss Valla, hade vi att passera en stor djup vallgrav. över hvilken ledde en bro, som just då höll på att byggas om. Man hade kört fram en hel mängd stora, huggna brostenar, som lågo på ömse sidor om vägen, innan man kom fram till själva bron.

Då hästen närmade sig dessa stenar, blev han orolig och ville inte gå fram. Jag klev då av och tog hästen vid tygeln, ledande honom förbi de otrevliga stenarna. Då vi kommo fram till bron, satte jag mig upp i åkdonet igen. Men just som fröken H manade på hästen igen, började denne i stället stryka baklänges, och då han fick ett litet rapp av piskan reste han sig först på bakbenen och satte så iväg med ett väldigt ryck så att kärran knöt sig, och vi kastades med en väldig törn mot broräcket.

Kärran stjälpte och blev hängande över räcket. Och både fröken H och jag kastades ur och föllo ner i den djupa vallgraven. Tre, fyra meter. I graven var dessbättre inte så mycket vatten, utan mest lös blålera och gyttja. Så vi föllo tämligen mjukt. Jag hamnade midt på fröken H, som blev nerpressad i gyttjan. Och som hon också var lite fyllig och mjuk, så tog jag ingen nämnvärd skada . Men bägge två blevo vi alldeles våta och insmetade med blålera. Fullkomligt gyttjebad alltså! Min tunga resväska hamnade ovanpå mig och det var mindre behagligt.

Hästen fick ena skakeln under magen och mellan benen och hoppade jämfota i sina försök att göra sig fri. Men kärran satt fast i broräcket och seltygen höllo, så hästen kom ingenstans. Dessbättre blev det inget större fel på kärran än att bottnen på vagnskorgen sprack. Vi kunde köra hem igen. Ty inte kunde jag resa till Stockholm så nergyttjad som jag var.

Fröken H var det synd om. Hon såg mest ut som en lerskulptur. Och nog fick hon en stortvätt att ta hand om!

Trots olyckstillbudet bara skrattade dom åt oss i Staf. Och fröken H.s rykte som skicklig körsven fick en liten knäck.

Dagen därpå åkte nämndeman A ner med mig till Valla station. Utan gravallvarliga händelser. Slutet godt, allting godt!