En dag till - att leva

Han gick där uppe i skogen och slog
sin vildäng - en gammal man.
då sänkte han lien, då stannade han,
såg ut över ängen och log.

Och blomma stod invid blomma tätt,
snart skulle de vissna alla.
han strök med sin hand över bladen lätt.
han kunde ej se dem falla.

Ty alla äro vi gräs och strå.
Då måste han ta sin lie och gå.

Han ägde så litet, men ängen var hans,
den gav han en dag till i solens glans,

en dag till - att leva och blommande stå.
Ty alla äro vi gräs och strå.