onsdag 25 mars 2009

Den första vårkvällen

Och ännu vet väl ingen vad det är:
Bara ett skimmer
som mjukt och rosigt faller över gråa skär
och så försvinner.

Och ännu ligger marken bar,
och inga blad och blom den bär,
men luften skälver ren och klar.
Å, ännu vet väl ingen vad det är.

Men oron griper oss.
Vi måste gå och gå
och se hur kvällen faller
gyllengrå.

Då glider tärnan, späd och liten in,
den första tärnan, som vi sett i år.
Och då vet alla vad som händer här:
Den första kvällen det är vår.

Se, då är himmelriket här.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Rys!

Anonym sa...

Käraste syster min. Du betyder allt för mej!

(jag älskar de här ordverifieringarna... den här gången undrstryker ordverifieringen verkligen det jag vill ha sagt: anacca!)

Ninna sa...

Kan bara instämma, både i det ena och det andra. Den ska med i mitt diktprojekt i morgon!