Klintbergare...

klintbergare (efter Bengt af Klintberg), populär benämning på ett slags moderna vandringssägner, som av många uppfattas som sanna. De kan handla om till exempel hotfulla brott, mystiska sjukdomar, invandrares gåtfulla beteenden eller vad som kan hända på turistresor i utlandet och avslöjar latenta drag av främlingsfobi eller oro och rädsla inför utvecklingen i det moderna samhället.

Barnet vid vägkanten.
En ung kvinna var på väg hem i sin bil en sen höstnatt. Vägen hon åkte på var smal och kurvig, och dessutom var det kolmörkt ute och regnade, så hon kunde inte köra särskilt fort.

Plötsligt, när vägen gick genom ett skogsparti fick hon se ett barn som låg orörligt vid vägkanten. Kvinnan saktade farten tills bilen stod stilla med strålkastarna riktade mor barnet. Först vågade hon inte stiga ur, eftersom det kunde vara en fälla. Men åsynen av barnet vid vägkanten som kanske behövde hennes hjälp gjorde det omöjligt för henne att köra vidare. Hon klev ur bilen men lät för säkerhets skull motorn gå på tomgång.

När hon kom närmare såg hon att barnet var en skyltdocka. Hon greps av panik och rusade tillbaka till bilen, hoppade in, smällde igen bildörren och åkte därifrån.

En halvtimma senare befann hon sig i sitt garage och öppnade bildörren. Då föll tre avslitna fingrar ner från dörrspringan.
(Ur : Glitterspray, Bengt af Klintberg)

En variant av den här historien hörde jag själv, någon gång i början på 70-talet. Behöver jag tala om att jag trodde oreserverat på den (på den tiden var det ingen som hört talas om klintbergare...). Under åren som följt har jag hört flera varianter berättas...