Septembermåne - Silvermåne
Och över dalen ligger dimman
tät.
Bara de trädbevuxna
kullarna
ligger som öar
i det silvervita, månbelysta
havet.
Världen
är oändlig ikväll.
fredag 12 september 2014
lördag 1 mars 2014
Spanska sjukan
Februari 1919.
Då jag vid ½ 9-tiden åter kom in, kände jag att jag var sjuk. Det var en alldeles bestämd känsla häraf. jag kände mig med en gång alldeles matt och uttröttad, och benen kändes som vore de "afslagna".
jag kände en isande känsla i kroppen, och trots en kraftig promenad från Slussen till Norrmalmstorg, var det mig icke möjligt att få någon värmekänsla i kroppen. Jag kände mig dålig.
Det var först på natten, en stund efter sedan jag lagt mig, som eländet bröt ut. Klockan var väl 11 eller 12, eller möjligen 1; jag mådde mycket illa, men ville försöka undvika att väcka upp hela huset som sof som bäst. Det gick emellertid icke för mig att klara mig ensam, utan jag måste kalla på Gerda, för att få henne att ropa på Astri. Jag kunde själf icke gå upp utan att råka i frossa, som jag fruktar så mycket.
Nu hade full feber utbrutit, och jag kände, att nu vore jag fullt förkyld åtminstone - Spanska sjukan hade jag ingen som hälst tanke på då. Gerda var nere i köket för att skaffa mig något varmt - jag tror det var mjölk - och Astri fick lägga på mig hvad hon kunde hitta.
Det blef en otäck natt! I det längsta ville jag undvika att hämta doktorn för de dyra omkostnadernas skull - men på söndagsmorgonen hade sjukdomen nått en sådan grad, att jag ansåg det klokast. jag hade då fått stark hosta och anhopning af ett ytterst segt, otrefligt slem, som vid ett tillfälle höll på att kväfva mig, då en stor slemkluns häftade sig fast vid struplocket, så att jag icke kunde andas - hvarken få ut eller in. Det var ytterst obehagligt och rent af kritiskt.
Dr v.d. Burg kom på middagen och konstaterade Spanska sjukan. Han undersökte lungorna ytterst noggrant, men kunde ingenting misstänkt höra. Dock voro luftrören proppfulla med slem, och jag hade omsider äfven fått full snufva, så nu kunde jag knappast andas på något sätt, hur jag än ville bära mig åt.
Det otäckaste var dock nästan den otäcka värken i benen, mest i vadorna, hvilken icke ville lämna mig en stunds ro, hvarken dag eller natt. Men man torde ändå kunna säga, attt sjukdomen förlöpte synnerligen lindrigt, ehuru det blef ansträngande nog. Lunginflammation och andra komplikationer slapp jag ju dessbättre fullkomligt ifrån. Det karakteristiska var emellertid att febern blef så långvarig. Fullt normal blef temp. ju ej på 16 dygn.
Det hade väl ändå varit godt och väl, om jag hade blifvit det enda offret i familjen, men så lyckadt var det icke. Redan på söndagen den 16 på morgonen, klagade Astri på att hon hade ondt i halsen. Ingen hade då ännu en tanke på Spanska sjukan. Men på eftermiddagen, då doktorn kom, hade det blifvit värre. Hon kände sig då mycket dålig, och kunde knappast hålla sig uppe längre. Doktorn undersökte äfven henne, och förklarade, att det nog vore samma sort. det vore bäst att äfven hon lade sig och inrättade sig för att hvila ut den obehagliga sjukdomen.
Astri blef vida sjukare än jag, äfven om hon slapp ifrån den pinande värken i benen, och dessutom hade hon förmånen att få sofva bort åtskilliga stunder alltsomoftast.
Gerda hade ju haft Spanskan redan i nov,. och vi trodde därför att hon skulle visa sig immun denna gången. Men denna beräkning slog nog slint.. Dock hankade hon med ända till den 20/2, och höll sig på benen, ehuru hon hade bort gå till sängs redan långt dessförinnan.
Där lågo vi nu alltså i hvarsitt hörn, oförmögna till allt. Astri fick därför, genom Gretas bemedling ut en sköterska från staden, till en början mycket mot min vilja, då vi icke hade råd till sådana extravaganser. Men det visade sig ju bli absolut nödvändigt, då äfven Gerda gick öfverbord. Hon fick nu taga hand om sjukvården.
Spanska sjukan var en ovanligt Svår och dödlig pandemi, som spreds över hela världen i sltet av och strax efter första världskriget. Den hade en förmåga att nå lungorna och orsaka stora skador, men äfven öppna för sekundära infektioner, fr a lunginflammation Någon sulfa fanns ännu inte.
I Sverige avled minst 27 000 personer under smittans första år.
Då jag vid ½ 9-tiden åter kom in, kände jag att jag var sjuk. Det var en alldeles bestämd känsla häraf. jag kände mig med en gång alldeles matt och uttröttad, och benen kändes som vore de "afslagna".
jag kände en isande känsla i kroppen, och trots en kraftig promenad från Slussen till Norrmalmstorg, var det mig icke möjligt att få någon värmekänsla i kroppen. Jag kände mig dålig.
Det var först på natten, en stund efter sedan jag lagt mig, som eländet bröt ut. Klockan var väl 11 eller 12, eller möjligen 1; jag mådde mycket illa, men ville försöka undvika att väcka upp hela huset som sof som bäst. Det gick emellertid icke för mig att klara mig ensam, utan jag måste kalla på Gerda, för att få henne att ropa på Astri. Jag kunde själf icke gå upp utan att råka i frossa, som jag fruktar så mycket.
Nu hade full feber utbrutit, och jag kände, att nu vore jag fullt förkyld åtminstone - Spanska sjukan hade jag ingen som hälst tanke på då. Gerda var nere i köket för att skaffa mig något varmt - jag tror det var mjölk - och Astri fick lägga på mig hvad hon kunde hitta.
Det blef en otäck natt! I det längsta ville jag undvika att hämta doktorn för de dyra omkostnadernas skull - men på söndagsmorgonen hade sjukdomen nått en sådan grad, att jag ansåg det klokast. jag hade då fått stark hosta och anhopning af ett ytterst segt, otrefligt slem, som vid ett tillfälle höll på att kväfva mig, då en stor slemkluns häftade sig fast vid struplocket, så att jag icke kunde andas - hvarken få ut eller in. Det var ytterst obehagligt och rent af kritiskt.
Dr v.d. Burg kom på middagen och konstaterade Spanska sjukan. Han undersökte lungorna ytterst noggrant, men kunde ingenting misstänkt höra. Dock voro luftrören proppfulla med slem, och jag hade omsider äfven fått full snufva, så nu kunde jag knappast andas på något sätt, hur jag än ville bära mig åt.
Det otäckaste var dock nästan den otäcka värken i benen, mest i vadorna, hvilken icke ville lämna mig en stunds ro, hvarken dag eller natt. Men man torde ändå kunna säga, attt sjukdomen förlöpte synnerligen lindrigt, ehuru det blef ansträngande nog. Lunginflammation och andra komplikationer slapp jag ju dessbättre fullkomligt ifrån. Det karakteristiska var emellertid att febern blef så långvarig. Fullt normal blef temp. ju ej på 16 dygn.
Det hade väl ändå varit godt och väl, om jag hade blifvit det enda offret i familjen, men så lyckadt var det icke. Redan på söndagen den 16 på morgonen, klagade Astri på att hon hade ondt i halsen. Ingen hade då ännu en tanke på Spanska sjukan. Men på eftermiddagen, då doktorn kom, hade det blifvit värre. Hon kände sig då mycket dålig, och kunde knappast hålla sig uppe längre. Doktorn undersökte äfven henne, och förklarade, att det nog vore samma sort. det vore bäst att äfven hon lade sig och inrättade sig för att hvila ut den obehagliga sjukdomen.
Astri blef vida sjukare än jag, äfven om hon slapp ifrån den pinande värken i benen, och dessutom hade hon förmånen att få sofva bort åtskilliga stunder alltsomoftast.
Gerda hade ju haft Spanskan redan i nov,. och vi trodde därför att hon skulle visa sig immun denna gången. Men denna beräkning slog nog slint.. Dock hankade hon med ända till den 20/2, och höll sig på benen, ehuru hon hade bort gå till sängs redan långt dessförinnan.
Där lågo vi nu alltså i hvarsitt hörn, oförmögna till allt. Astri fick därför, genom Gretas bemedling ut en sköterska från staden, till en början mycket mot min vilja, då vi icke hade råd till sådana extravaganser. Men det visade sig ju bli absolut nödvändigt, då äfven Gerda gick öfverbord. Hon fick nu taga hand om sjukvården.
Spanska sjukan var en ovanligt Svår och dödlig pandemi, som spreds över hela världen i sltet av och strax efter första världskriget. Den hade en förmåga att nå lungorna och orsaka stora skador, men äfven öppna för sekundära infektioner, fr a lunginflammation Någon sulfa fanns ännu inte.
I Sverige avled minst 27 000 personer under smittans första år.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)