Min sorti från Staf...

Jag gjorde en något egendomlig sorti från Staf.
Då jag reste därifrån, var det fröken H som körde mig ner till Valla station. Hon körde som vanligt i sin höga dogcart. Då vi närmade oss Valla, hade vi att passera en stor djup vallgrav. över hvilken ledde en bro, som just då höll på att byggas om. Man hade kört fram en hel mängd stora, huggna brostenar, som lågo på ömse sidor om vägen, innan man kom fram till själva bron.

Då hästen närmade sig dessa stenar, blev han orolig och ville inte gå fram. Jag klev då av och tog hästen vid tygeln, ledande honom förbi de otrevliga stenarna. Då vi kommo fram till bron, satte jag mig upp i åkdonet igen. Men just som fröken H manade på hästen igen, började denne i stället stryka baklänges, och då han fick ett litet rapp av piskan reste han sig först på bakbenen och satte så iväg med ett väldigt ryck så att kärran knöt sig, och vi kastades med en väldig törn mot broräcket.

Kärran stjälpte och blev hängande över räcket. Och både fröken H och jag kastades ur och föllo ner i den djupa vallgraven. Tre, fyra meter. I graven var dessbättre inte så mycket vatten, utan mest lös blålera och gyttja. Så vi föllo tämligen mjukt. Jag hamnade midt på fröken H, som blev nerpressad i gyttjan. Och som hon också var lite fyllig och mjuk, så tog jag ingen nämnvärd skada . Men bägge två blevo vi alldeles våta och insmetade med blålera. Fullkomligt gyttjebad alltså! Min tunga resväska hamnade ovanpå mig och det var mindre behagligt.

Hästen fick ena skakeln under magen och mellan benen och hoppade jämfota i sina försök att göra sig fri. Men kärran satt fast i broräcket och seltygen höllo, så hästen kom ingenstans. Dessbättre blev det inget större fel på kärran än att bottnen på vagnskorgen sprack. Vi kunde köra hem igen. Ty inte kunde jag resa till Stockholm så nergyttjad som jag var.

Fröken H var det synd om. Hon såg mest ut som en lerskulptur. Och nog fick hon en stortvätt att ta hand om!

Trots olyckstillbudet bara skrattade dom åt oss i Staf. Och fröken H.s rykte som skicklig körsven fick en liten knäck.

Dagen därpå åkte nämndeman A ner med mig till Valla station. Utan gravallvarliga händelser. Slutet godt, allting godt!

Hätila ragulpr

- Kan du läsa Puh, frågade Ugglan en aning ängsligt. Det sitter några anslag om knackning och ringning på min ytterdörr, som Christoffer Robin har skrivit. Kan du läsa dem?
- Christoffer Robin har talat om, vad det står, och då kan jag.
- Om jag säger dig, vad det står här, så kan du nog läsa det.
Och så skrev Ugglan, och detta är vad han skrev:
HÄTILA RAGULPR PÅ FÅTSKLIABEN.
Puh såg på med beundran i blicken.
- Jag skriver rätt och slätt "Hjärtliga gratulationer" sa Ugglan likgiltigt.
- Det ser långt och fint ut, sa Puh högeligen imponerad.
- Nåja, för att vara exakt har jag skrivit så här: "Hjärtliga gratulationer och lyckönskningar från Puh!" Det är ju självklart, att det går åt en hel del blyerts att skriva något så långt.
- Ja, det är klart, sa Puh

Reklam

Gökboet
I ett dagrum på en psykiatrisk avdelning någonstans i Västra Götaland utspelar sig en elektrifierad kraftmätning mellan de maktlösa hjälpbehövande patienterna och de professionella hjälparna, med sina effektiva metoder och med sin gränslösa välvilja att ge bot och bättring. Allt sätts på sin spets och vänds upp och ner, när en ny patient anländer till avdelningen, med en mycket intressant kortlek i bakfickan...
Regi: Roger Janerfors
Premiär: tisdag 20 april, spelas därefter den 21, 22, 23 & 24 april.

Större delen av familjen kommer att delta...

Klovene webkamera 4 mars 2010

- 7. Växlande molnighet.
Solens uppgång: 06.29
Solens nedgång: 17.50
Låg sannolikhet för åska.
Månens fas: 77 % belyst

Det stora takraset, del 2

Det stora takraset

eller
HUR MAN RÄDDAR EN HUSVAGN FRÅN ATT BEGRAVAS I SNÖMASSORNA.

Nu kommer stereo...

Med 1960 går grammofonmusiken i vårt land bokstavligen in i nya spår. Stereofonin har fått sitt definitiva genombrott inom grammofon- och skivtillverkningen, och från och med i år kommer Stereoljudet att dominera musikåtergivningen på grammofon.

Det stereofoniska ljudet med dess "närvarokänsla" och intensitet kan inte beskrivas - det måste höras. Gör därför Er själv tjänsten att lyssna till en Stereo-demonstration. Stereo-grammofoner och Stereo-skivor finns nu i rikt urval, och Ni skall även upptäcka att vanliga, icke-stereofoniska skivor får en helt ny klangskönhet på en Stereo-grammofon.

(Text ur en annons från Stereo-kommittén, 23 februari 1960)