Kongl. Maj:ts till Sverige och Norrige &&
Wår Allernådigste Konungs och Herres tropligtigste Undersåtare, Ålderman, Bisittare och samtlige
Mästare uti det Lofl. Slagtare-Embetet i Kongl. Residence- och Huvudstaden Stockholm, göre veterligt för allom dem, som detta Vårt Öppna Bref förekommer, höre eller läsande varda, huruledes inför Oss och Vår Öppna Låda, Lärlingen, Ärlige och Skicklige Johan Fredrik Heijkorn sedan han hos vår Embets-Broder Deputeranden Pehr Schef sine läroår med trohet, flit och beskedlighet fulländat, samt godt vittnesbörd och loford om sitt välförhållande förvärfvat, vid Vårt Embetes Qvartals-sammankomst, denna dag blifvit utur läran utskrifven, samt för Gesäll erkänd och förklarad. och som Embetet, till bevis deröfver, härigenom velat honom Heijkorn detta Läro- och Gesell-bref meddela.
Alltså är Embetets tjänstvänliga begäran till de Lofl. Slagtare-Embeten, så inom som utom Riket, att de tro sätta till detta Vårt Öppna Bref, och Honom Heijkorn för en redlig och Rättskaffens Gesäll antaga vilja, så att Han må till godo njuta allt det en Redlig Gesäll vederfaras bör, hvilket Embetet med återtjänst alltid skall bemöta.
Till yttermera visso är detta med nu varande Åldermans och Bisittares egenhändiga underskrifter och Embetets Sigill bekräftadt, som skedde i Stockholm den 27 April 1836.
C.H. Frodell
Ålderman
Carl S. Swahn (?) G.A. Weman G.A. Heijkorn L.A. Kingren
Bisittare Bisittare Bisittare Bisittare
M.C. Mandelgren
Ämb. Nat.
måndag 6 november 2017
fredag 15 september 2017
Felicia
2002-11-16 - 2017-07-17
Today you did the bravest thing,
today you set me free.
Thank you for showing me
the ultimate dignity.
I'm sorry that my leaving
has broken your kind heart.
But we knew this day would come,
the day we had to part.
Don't think I did not hear
every last word you said.
Don't think I did not feel
your trembling hand touch my head.
Today you did the bravest thing,
today you set me free.
Thank you for a wonderful life,
thank you for loving me.
Today you did the bravest thing,
today you set me free.
Thank you for showing me
the ultimate dignity.
I'm sorry that my leaving
has broken your kind heart.
But we knew this day would come,
the day we had to part.
Don't think I did not hear
every last word you said.
Don't think I did not feel
your trembling hand touch my head.
Today you did the bravest thing,
today you set me free.
Thank you for a wonderful life,
thank you for loving me.
lördag 4 februari 2017
Vägs ände
Så har hon fått sluta sina dagar, vår lilla Tindra, vår "arvehund". Med 10 år överlevde hon Lillemor, sin matte.
I 10 år har vi fått ha henne som vår, och delat ljuvt och lett, inte minst hennes återkommande epilepsianfall.
En tid har vi förstått att slutet närmade sig. Hennes bra stunder blev färre, och igår var det dags att ta farväl.
Vandra fri och lycklig lilla voffs!
Du är med Lillemor nu.
I 10 år har vi fått ha henne som vår, och delat ljuvt och lett, inte minst hennes återkommande epilepsianfall.
En tid har vi förstått att slutet närmade sig. Hennes bra stunder blev färre, och igår var det dags att ta farväl.
Vandra fri och lycklig lilla voffs!
Du är med Lillemor nu.
söndag 22 januari 2017
Till minne
10 år av tomhet.
Jag kan inte spela silverflöjt
men jag kan känna den i själen,
den blå himlen,
de gyllene klipporna,
de violetta skuggorna.
Lillemor, 21 mars 1923 - 22 januari 2007
Jag kan inte spela silverflöjt
men jag kan känna den i själen,
den blå himlen,
de gyllene klipporna,
de violetta skuggorna.
Lillemor, 21 mars 1923 - 22 januari 2007
torsdag 31 december 2015
Nyårsklockan
Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö...
Ring själaringning öfver land och vatten!
Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, skälfvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla.
Ring våra tankar ut ur sorgens häkten
och ring hugsvalelse till sargad barm.
Ring hatet ut emellan rik och arm
och ring försoning in till jordens släkten.
Ring ut hvad dödsdömdt räknar sina dagar
ocg forngestaltningar af split och kif.
Ring in ett ädlare, ett högre lif,
med bättre syften, mera rena lagar.
Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
och ring den frusna tiden åter varm.
Ring ut till tystnad diktens gatularm,
men ring till sångarhjärtan skaparglädjen.
Ring ut den stolthet, som blott räknar anor,
förtalets lömskhet, afundens försåt.
Ring in det rätta på triumfens stråt
och ring till seger mänsklighetens fanor.
Ring, klocka, ring... och seklets krankhet vike;
det dagas, släktet fram i styrka går!
Ring ut, ring ut de tusen krigens år,
ring in den tusenåra fredens rike!
Ring in den tid, då andarne befrias
ur själfviskhetens sammansnörda band.
Ring mörkrets skuggor bort ur alla land;
ring honom in, den bidade Messias!
Skriven av Alfred Tennysson, publicerad 1850.
Originaltitel: Ring Out, Wild Bells.
Svensk översättning: Edvard Fredin, 1890.
Första gången dikten lästes upp på Skansen var år 1895.
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö...
Ring själaringning öfver land och vatten!
Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, skälfvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla.
Ring våra tankar ut ur sorgens häkten
och ring hugsvalelse till sargad barm.
Ring hatet ut emellan rik och arm
och ring försoning in till jordens släkten.
Ring ut hvad dödsdömdt räknar sina dagar
ocg forngestaltningar af split och kif.
Ring in ett ädlare, ett högre lif,
med bättre syften, mera rena lagar.
Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
och ring den frusna tiden åter varm.
Ring ut till tystnad diktens gatularm,
men ring till sångarhjärtan skaparglädjen.
Ring ut den stolthet, som blott räknar anor,
förtalets lömskhet, afundens försåt.
Ring in det rätta på triumfens stråt
och ring till seger mänsklighetens fanor.
Ring, klocka, ring... och seklets krankhet vike;
det dagas, släktet fram i styrka går!
Ring ut, ring ut de tusen krigens år,
ring in den tusenåra fredens rike!
Ring in den tid, då andarne befrias
ur själfviskhetens sammansnörda band.
Ring mörkrets skuggor bort ur alla land;
ring honom in, den bidade Messias!
Skriven av Alfred Tennysson, publicerad 1850.
Originaltitel: Ring Out, Wild Bells.
Svensk översättning: Edvard Fredin, 1890.
Första gången dikten lästes upp på Skansen var år 1895.
onsdag 7 oktober 2015
Den sista kvällen
Snart blir därute löven glesa.
Pendylen slår. Vi räknar slagen.
Det är för att du snart ska resa
vi gått förstämda hela dagen.
Vi går till bords, men utan hunger,
och våra andetag blir korta
var gång en vind bak rutan sjunger.
Det är för att du snart är borta.
I fönstret ligger tidtabellen.
Vem hjälper oss att glömma tiden?
Vem tröstar oss den sista kvällen,
för att vår sommar är förliden?
Pendylen slår. Vi räknar slagen.
Det är för att du snart ska resa
vi gått förstämda hela dagen.
Vi går till bords, men utan hunger,
och våra andetag blir korta
var gång en vind bak rutan sjunger.
Det är för att du snart är borta.
I fönstret ligger tidtabellen.
Vem hjälper oss att glömma tiden?
Vem tröstar oss den sista kvällen,
för att vår sommar är förliden?
fredag 12 september 2014
Septembermåne
Septembermåne - Silvermåne
Och över dalen ligger dimman
tät.
Bara de trädbevuxna
kullarna
ligger som öar
i det silvervita, månbelysta
havet.
Världen
är oändlig ikväll.
Och över dalen ligger dimman
tät.
Bara de trädbevuxna
kullarna
ligger som öar
i det silvervita, månbelysta
havet.
Världen
är oändlig ikväll.
lördag 1 mars 2014
Spanska sjukan
Februari 1919.
Då jag vid ½ 9-tiden åter kom in, kände jag att jag var sjuk. Det var en alldeles bestämd känsla häraf. jag kände mig med en gång alldeles matt och uttröttad, och benen kändes som vore de "afslagna".
jag kände en isande känsla i kroppen, och trots en kraftig promenad från Slussen till Norrmalmstorg, var det mig icke möjligt att få någon värmekänsla i kroppen. Jag kände mig dålig.
Det var först på natten, en stund efter sedan jag lagt mig, som eländet bröt ut. Klockan var väl 11 eller 12, eller möjligen 1; jag mådde mycket illa, men ville försöka undvika att väcka upp hela huset som sof som bäst. Det gick emellertid icke för mig att klara mig ensam, utan jag måste kalla på Gerda, för att få henne att ropa på Astri. Jag kunde själf icke gå upp utan att råka i frossa, som jag fruktar så mycket.
Nu hade full feber utbrutit, och jag kände, att nu vore jag fullt förkyld åtminstone - Spanska sjukan hade jag ingen som hälst tanke på då. Gerda var nere i köket för att skaffa mig något varmt - jag tror det var mjölk - och Astri fick lägga på mig hvad hon kunde hitta.
Det blef en otäck natt! I det längsta ville jag undvika att hämta doktorn för de dyra omkostnadernas skull - men på söndagsmorgonen hade sjukdomen nått en sådan grad, att jag ansåg det klokast. jag hade då fått stark hosta och anhopning af ett ytterst segt, otrefligt slem, som vid ett tillfälle höll på att kväfva mig, då en stor slemkluns häftade sig fast vid struplocket, så att jag icke kunde andas - hvarken få ut eller in. Det var ytterst obehagligt och rent af kritiskt.
Dr v.d. Burg kom på middagen och konstaterade Spanska sjukan. Han undersökte lungorna ytterst noggrant, men kunde ingenting misstänkt höra. Dock voro luftrören proppfulla med slem, och jag hade omsider äfven fått full snufva, så nu kunde jag knappast andas på något sätt, hur jag än ville bära mig åt.
Det otäckaste var dock nästan den otäcka värken i benen, mest i vadorna, hvilken icke ville lämna mig en stunds ro, hvarken dag eller natt. Men man torde ändå kunna säga, attt sjukdomen förlöpte synnerligen lindrigt, ehuru det blef ansträngande nog. Lunginflammation och andra komplikationer slapp jag ju dessbättre fullkomligt ifrån. Det karakteristiska var emellertid att febern blef så långvarig. Fullt normal blef temp. ju ej på 16 dygn.
Det hade väl ändå varit godt och väl, om jag hade blifvit det enda offret i familjen, men så lyckadt var det icke. Redan på söndagen den 16 på morgonen, klagade Astri på att hon hade ondt i halsen. Ingen hade då ännu en tanke på Spanska sjukan. Men på eftermiddagen, då doktorn kom, hade det blifvit värre. Hon kände sig då mycket dålig, och kunde knappast hålla sig uppe längre. Doktorn undersökte äfven henne, och förklarade, att det nog vore samma sort. det vore bäst att äfven hon lade sig och inrättade sig för att hvila ut den obehagliga sjukdomen.
Astri blef vida sjukare än jag, äfven om hon slapp ifrån den pinande värken i benen, och dessutom hade hon förmånen att få sofva bort åtskilliga stunder alltsomoftast.
Gerda hade ju haft Spanskan redan i nov,. och vi trodde därför att hon skulle visa sig immun denna gången. Men denna beräkning slog nog slint.. Dock hankade hon med ända till den 20/2, och höll sig på benen, ehuru hon hade bort gå till sängs redan långt dessförinnan.
Där lågo vi nu alltså i hvarsitt hörn, oförmögna till allt. Astri fick därför, genom Gretas bemedling ut en sköterska från staden, till en början mycket mot min vilja, då vi icke hade råd till sådana extravaganser. Men det visade sig ju bli absolut nödvändigt, då äfven Gerda gick öfverbord. Hon fick nu taga hand om sjukvården.
Spanska sjukan var en ovanligt Svår och dödlig pandemi, som spreds över hela världen i sltet av och strax efter första världskriget. Den hade en förmåga att nå lungorna och orsaka stora skador, men äfven öppna för sekundära infektioner, fr a lunginflammation Någon sulfa fanns ännu inte.
I Sverige avled minst 27 000 personer under smittans första år.
Då jag vid ½ 9-tiden åter kom in, kände jag att jag var sjuk. Det var en alldeles bestämd känsla häraf. jag kände mig med en gång alldeles matt och uttröttad, och benen kändes som vore de "afslagna".
jag kände en isande känsla i kroppen, och trots en kraftig promenad från Slussen till Norrmalmstorg, var det mig icke möjligt att få någon värmekänsla i kroppen. Jag kände mig dålig.
Det var först på natten, en stund efter sedan jag lagt mig, som eländet bröt ut. Klockan var väl 11 eller 12, eller möjligen 1; jag mådde mycket illa, men ville försöka undvika att väcka upp hela huset som sof som bäst. Det gick emellertid icke för mig att klara mig ensam, utan jag måste kalla på Gerda, för att få henne att ropa på Astri. Jag kunde själf icke gå upp utan att råka i frossa, som jag fruktar så mycket.
Nu hade full feber utbrutit, och jag kände, att nu vore jag fullt förkyld åtminstone - Spanska sjukan hade jag ingen som hälst tanke på då. Gerda var nere i köket för att skaffa mig något varmt - jag tror det var mjölk - och Astri fick lägga på mig hvad hon kunde hitta.
Det blef en otäck natt! I det längsta ville jag undvika att hämta doktorn för de dyra omkostnadernas skull - men på söndagsmorgonen hade sjukdomen nått en sådan grad, att jag ansåg det klokast. jag hade då fått stark hosta och anhopning af ett ytterst segt, otrefligt slem, som vid ett tillfälle höll på att kväfva mig, då en stor slemkluns häftade sig fast vid struplocket, så att jag icke kunde andas - hvarken få ut eller in. Det var ytterst obehagligt och rent af kritiskt.
Dr v.d. Burg kom på middagen och konstaterade Spanska sjukan. Han undersökte lungorna ytterst noggrant, men kunde ingenting misstänkt höra. Dock voro luftrören proppfulla med slem, och jag hade omsider äfven fått full snufva, så nu kunde jag knappast andas på något sätt, hur jag än ville bära mig åt.
Det otäckaste var dock nästan den otäcka värken i benen, mest i vadorna, hvilken icke ville lämna mig en stunds ro, hvarken dag eller natt. Men man torde ändå kunna säga, attt sjukdomen förlöpte synnerligen lindrigt, ehuru det blef ansträngande nog. Lunginflammation och andra komplikationer slapp jag ju dessbättre fullkomligt ifrån. Det karakteristiska var emellertid att febern blef så långvarig. Fullt normal blef temp. ju ej på 16 dygn.
Det hade väl ändå varit godt och väl, om jag hade blifvit det enda offret i familjen, men så lyckadt var det icke. Redan på söndagen den 16 på morgonen, klagade Astri på att hon hade ondt i halsen. Ingen hade då ännu en tanke på Spanska sjukan. Men på eftermiddagen, då doktorn kom, hade det blifvit värre. Hon kände sig då mycket dålig, och kunde knappast hålla sig uppe längre. Doktorn undersökte äfven henne, och förklarade, att det nog vore samma sort. det vore bäst att äfven hon lade sig och inrättade sig för att hvila ut den obehagliga sjukdomen.
Astri blef vida sjukare än jag, äfven om hon slapp ifrån den pinande värken i benen, och dessutom hade hon förmånen att få sofva bort åtskilliga stunder alltsomoftast.
Gerda hade ju haft Spanskan redan i nov,. och vi trodde därför att hon skulle visa sig immun denna gången. Men denna beräkning slog nog slint.. Dock hankade hon med ända till den 20/2, och höll sig på benen, ehuru hon hade bort gå till sängs redan långt dessförinnan.
Där lågo vi nu alltså i hvarsitt hörn, oförmögna till allt. Astri fick därför, genom Gretas bemedling ut en sköterska från staden, till en början mycket mot min vilja, då vi icke hade råd till sådana extravaganser. Men det visade sig ju bli absolut nödvändigt, då äfven Gerda gick öfverbord. Hon fick nu taga hand om sjukvården.
Spanska sjukan var en ovanligt Svår och dödlig pandemi, som spreds över hela världen i sltet av och strax efter första världskriget. Den hade en förmåga att nå lungorna och orsaka stora skador, men äfven öppna för sekundära infektioner, fr a lunginflammation Någon sulfa fanns ännu inte.
I Sverige avled minst 27 000 personer under smittans första år.
torsdag 7 november 2013
Att sofva med sådant oljud utanför ett öppet fönster...
Det föll sig emellertid icke lät att få komma till ro, ty den vackra aftonen med den underbara skymningen hade lockat flickor och gossar utomhus, och i sådant fall är ju ett piglock tyvärr oumbärligt. Att sofva med sådant oljud utanför ett öppet fönster tillhör privilegierna för mera kraftfulla naturer än min. Först framåt morgonsidan, då det började ljusna utåt slätten upphörde olåten.
Söndag 4 augusti 1917.
Söndag 4 augusti 1917.
torsdag 24 oktober 2013
söndag 20 oktober 2013
Vindkraftsparken, Ås.
Härom veckan var det öppet hus (öppen snurra, snarare) vid den nybyggda vindkraftsparken.
Kraftverken är imponerande när man kommer nära.
Själva "tornet" är 108 meter högt, varav 80 meter betong, resten stål.
Rotordiametern är 82 meter, och de genererar 2300 kW.
Någon som vill klättra 108 meter rätt upp?
Jag valde att avstå.
Annars kan man välja att ta hissen upp.
Nej, vi fick inte åka upp.
Och nej, vi störs inte av dem.
onsdag 14 augusti 2013
måndag 12 augusti 2013
lördag 11 maj 2013
lördag 27 april 2013
Horisontlinje, 2
26/4 2013
Torn nummer fyra på väg.
När det väl sticker upp över skogskanten går det snabbt.
fredag 19 april 2013
Horisontlinje
Något håller på att hända på berget på andra sidan dalen.
Det högsta (närmaste) tornet har vuxit upp på bara några dagar.
Uppdatering följer.
fredag 12 april 2013
Fiske
Fisket var ett av hans stora intressen. Det var många gånger familjen fick sitta vid bilen och vänta medan han tog spöet och gav sig av ensam för att pröva fiskelyckan.
Mest minns jag dock de gånger jag fick förtroendet att ro ekan medan han la nät. (Abborren lades i röken så fort vi kom hem och var en delikatess...) En och annan mört fastnade också i nätets maskor, och blev till en läcker måltid för katten som satt och väntade på bryggan när vi kom hem. Hon visste mycket väl vad som väntade när vi kom i land! Denna delikatess avnjöts naturell. Det där med rökning var helt onödigt för hennes del.
Men det som jag minns bäst av allt, var när han fiskade på västkusten. Också där skedde fisket med nät (eller ska man kanske säga garn, när man befinner sig på västkusten?) Där var det ju torsk som gällde. (Jodå, katten fick sin beskärda del av torsken också) Om vi var med - och det hände - kunde någon av oss få sköta motorn medan han satte igång att rensa fisken. En hel flock måsar följde båten vid dessa tillfällen - de visste ju att något gott vankades.
Jag minns som vore det igår, hur han tog torsken, och med ett raskt snitt skar av huvudet, som han med en snärt förpassade till måsarna. Resten av inkråmet togs ur - och kastades till måsarna.
Den nu färdigrensade torsken sköljdes av utanför båten - innan han med ett elegant kast hivade iväg den till måsarna! Det gick av bara farten, och väckte allmän munterhet.
Denna fiskehistoria berättades allt som oftast vid väl valda tillfällen. Konstigt nog fann han den aldrig lika roande som resten av familjen.
Mest minns jag dock de gånger jag fick förtroendet att ro ekan medan han la nät. (Abborren lades i röken så fort vi kom hem och var en delikatess...) En och annan mört fastnade också i nätets maskor, och blev till en läcker måltid för katten som satt och väntade på bryggan när vi kom hem. Hon visste mycket väl vad som väntade när vi kom i land! Denna delikatess avnjöts naturell. Det där med rökning var helt onödigt för hennes del.
Men det som jag minns bäst av allt, var när han fiskade på västkusten. Också där skedde fisket med nät (eller ska man kanske säga garn, när man befinner sig på västkusten?) Där var det ju torsk som gällde. (Jodå, katten fick sin beskärda del av torsken också) Om vi var med - och det hände - kunde någon av oss få sköta motorn medan han satte igång att rensa fisken. En hel flock måsar följde båten vid dessa tillfällen - de visste ju att något gott vankades.
Jag minns som vore det igår, hur han tog torsken, och med ett raskt snitt skar av huvudet, som han med en snärt förpassade till måsarna. Resten av inkråmet togs ur - och kastades till måsarna.
Den nu färdigrensade torsken sköljdes av utanför båten - innan han med ett elegant kast hivade iväg den till måsarna! Det gick av bara farten, och väckte allmän munterhet.
Denna fiskehistoria berättades allt som oftast vid väl valda tillfällen. Konstigt nog fann han den aldrig lika roande som resten av familjen.
söndag 3 februari 2013
Så många frågor
Det har gått ett år sedan jag i samråd med veterinären var tvungen at ta det svåra beslutet att vår älskade Bella Bus måste avlivas akut. Hon hade stått hos fodervärd ett drygt år, och vid alla kontakter hade allt varit så bra, de hade älskat Bella så mycket, hon var deras drömhäst ...
Idag , ett år senare vet jag inte så mycket mer vad som hände.
Jo, jag vet att länsstyrelsen varit där, vid flera tillfällen. Den senaste gången, den 2 februari 2012, hade hon varit i så dåligt skick, att veterinär tvångsutkallats.
Då var Bella utmärglad, och döende.
Varför?
Varför kontaktades inte vi, när de märkte att hon inte mådde bra?
Varför tillkallades inte veterinär?
Varför - varför - varför...
Fodervärden tiger, och vi får inga svar på våra frågor.
Idag , ett år senare vet jag inte så mycket mer vad som hände.
Jo, jag vet att länsstyrelsen varit där, vid flera tillfällen. Den senaste gången, den 2 februari 2012, hade hon varit i så dåligt skick, att veterinär tvångsutkallats.
Då var Bella utmärglad, och döende.
Varför?
Varför kontaktades inte vi, när de märkte att hon inte mådde bra?
Varför tillkallades inte veterinär?
Varför - varför - varför...
Fodervärden tiger, och vi får inga svar på våra frågor.
tisdag 22 januari 2013
Till minne
Lillemor
21/3 1923 - 22/1 2007
Inte ens en grå liten fågel
som sjunger på grönan kvist
det finns på den andra sidan
och det tycker jag nog blir trist.
Inte ens en grå liten fågel
och aldrig en björk som står vit.
Men den vackraste dagen som sommaren ger
har det hänt att jag längtat dit.
21/3 1923 - 22/1 2007
Inte ens en grå liten fågel
som sjunger på grönan kvist
det finns på den andra sidan
och det tycker jag nog blir trist.
Inte ens en grå liten fågel
och aldrig en björk som står vit.
Men den vackraste dagen som sommaren ger
har det hänt att jag längtat dit.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)