Rymd
Som lätta moln i blåa rymden
mina tankar välver runt.
Min börda har jag lämnat kvar på jorden.
I myriader glimmar stjärnorna.
På evighetens frihet väntar jag nu lugnt.
Däruppe ibland klara stjärnor
hörs spröda toners ljud.
Jag lämnar allt som varit tungt på jorden.
I natten ryms jag i ett norrsken,
en sprakande ridå,
som från rymden lämnar bud.
I vågor brusar himlens orglar,
mäktigt fyller de min lätta själ.
Jag fylls av outsägligt tack till jorden,
som släppt mig loss från tyngden.
Nu kan jag färdas utan tvång,
nu är jag ingens träl.
Jag böljar mjukt i isblå dimmor.
Kristaller klingar som små klockor.
Fri från bojorna som fjättrat mig vid jorden
lyssnar jag till stjärnornas musik.
Glömd är jorden, där människorna
går som nickedockor.
Lillemor Djurskog
21/3 1923 - 22/1 2007
Som lätta moln i blåa rymden
mina tankar välver runt.
Min börda har jag lämnat kvar på jorden.
I myriader glimmar stjärnorna.
På evighetens frihet väntar jag nu lugnt.
Däruppe ibland klara stjärnor
hörs spröda toners ljud.
Jag lämnar allt som varit tungt på jorden.
I natten ryms jag i ett norrsken,
en sprakande ridå,
som från rymden lämnar bud.
I vågor brusar himlens orglar,
mäktigt fyller de min lätta själ.
Jag fylls av outsägligt tack till jorden,
som släppt mig loss från tyngden.
Nu kan jag färdas utan tvång,
nu är jag ingens träl.
Jag böljar mjukt i isblå dimmor.
Kristaller klingar som små klockor.
Fri från bojorna som fjättrat mig vid jorden
lyssnar jag till stjärnornas musik.
Glömd är jorden, där människorna
går som nickedockor.
Lillemor Djurskog
21/3 1923 - 22/1 2007
